dagar utan innehåll

att vara tillbaka i en grå vardag som är så vanlig var inte så skräckinjagande som jag föreställde mig när jag var fri. men jag saknar att vara uppe till sex på morgonen, ha samtal som ingenstans leder och att kyssa rosa läppar som tillhör pojkar... men jag överlever


det är en kinesisk familj i mitt vardagsrum och jag har ingen aning om vad vi ska hitta på



turkost mörkerljus och hoffmaestro passar så bra ihop på något sätt. inklusive kalla händer.
idag har jag mest suttit i mitt kök bara för att jag ska vara produktiv. men även det känns så oväsentligt. så istället vandrar jag iväg till vårdoft och fantasier. och jag undrar om det någonsin kommer finnas någon som kommer värma mina kalla händer

finge du komma ihåg mig


jag är helt övertygad om att rosa rosor numera är min favoritblomma. och när jag blir stor ska jag bo i en koppar-mörkgrön skog med rosa rosor i min trädgård.
eller något sånt

bokrea är en fin sak.

john lennon

jag fick hem han här i bokformat plus andra tjocka kasserade träd.
och det resterande av morgonen ska nog tillbringas med näsan i en av böckerna.. och sedan får jag ta mig i kragen och undvika framtidsångest; plugga. förövrigt är morgnar något så oerhört vackert att jag önskar att samma ljus kunde vara för evigt.

vi sover bara för att andas


att leva ur bara ett perspektiv kan inte vara bra för själen. därför önskar jag att jag fick leva hos någon annan ibland. och en sak sådär i förbifarten som har förbryllat mig är människors begär till att förändra andra människor. jag förstår inte grejen

och vi ska dansa, dansa, och vi ska snurra tills tellus minnen är raderade och förvandlade till sådant som glittrar, för du och jag får inte finnas

jag har hela universum i mitt rum numera. och jag önskar för en stund att jag var tyngdlös.

om jag bara kunde dela min värld med dig, eller din med mig så skulle allt vara annorlunda. jag är så trött på att inte förstå och så trött på att inte bli förstådd.


förresten så snöar det. men mig gör det ingenting.


en lista

Min bästa vän är någon. men åh, jag vill inte välja. och alltid när jag ska välja och tänker igenom vilka som är mina närmsta känns det alltid som om det fattas en. men jag vet inte vem den personen är, men den saknas liksom. 
När jag borstar tänderna vet jag faktiskt inte alls vad jag tänker på. gissar på att det är såna absolut vardagliga saker. inte djupa eller konstiga alls.
När jag lagar mat är jag relativt uttråkad. konstigt nog, eftersom jag älskar mat.
Jag är rädd för att göra fel, ångestframkallande saker eller att folk får fel bild av mig.
Den värsta känslan är stress & obehag.
Den bästa känslan är lyckorus. lyckors & lyckorus. och kärlek till människorna omkring mig. OCH trygghet.
Jag är bäst på att vara otålig. tv-spel. att skjuta upp plugg. att ändå hitta det positiva. (ibland iaf)
Jag är sämst på att bli kär, ta kritik och välja.
Jag lyssnar på Hard Sun med Eddie Vedder just nu.
Jag pratar jättemycket ibland, och jättelite ibland.
Jag tycker om böcker. gamla saker, fina träiga saker. romantiska saker. mitt "sommarhus" vilket jag saknar åh så mycket. min hund... att dansa och hoppa med ett fragment av alkohol i kroppen, skratta så att jag kiknar och faktiskt inte vet om jag är kvar i kroppen eller inte. jag tycker om att trycka på saker, som hissknappar, att höra det där klickande ljudet. jag tycker om att fotografera, att skriva. att skapa kort sagt. jag tycker om känslan av vår i luften, att vakna till fåglarna runt påsk, av sommaren vilket är lika med känslan av att vara fri. eller det närmaste man kan komma i vart fall. jag tycker om mitt duntäcke. hemmafester. och min mamma.
mycket.
Kärlek är odefinierbart för mig. jag har ingen aning. i varje fall inte sådan kärlek som man hör folk berätta om. i övrigt är kärlek för mig när jag saknar någon.
I somras var jag lycklig. lyckligare än jag någon gång varit tidigare. jag flög hit och dit, skrattade och träffade människor. jag tillbringade max två veckor av tio i mitt hus vilket faktiskt inte gjorde något. kreta, blekinge. sena kvällar, saltvatten, solkysst hud. allt var så fint.
Sist jag grät minns jag inte varför. eller när. jag har svårare att gråta nu än när jag var liten, vilket jag faktiskt inte tycker om. det känns som om känslorna bara stannar kvar då istället.
När jag vill tänka brukar jag göra det när jag inte är stressad. när jag är själv.
När jag bakar brukar det vara på grund av att jag vill trotsa mig själv och det jag säger om att jag inte bör äta så mycket. och det brukar vara chokladbollar...
Just nu sitter jag i min röda morgonrock, i min obäddade säng i mitt ostädade rum.
I dag har jag ej åstadkommit något ännu. men jag ska försöka plugga en jädrans massa. (får se hur det går) och sätta ihop mitt skåp som köptes igår.
I kväll ska jag på bio med min storebror
I morgon kommer jag att vara i malmö hela dagen. först för att träffa elin och sen för att leta present och sen för att gå på bokrea <3
När jag vaknar på morgonen mår jag oftast dåligt, innan jag har vaknat ordentligt. och jag brukar alltid räkna ner hur många morgnar jag har kvar som jag behöver vakna lika tidigt innan det är helg. sedan göra jag allt det jag ska i rutiner.
Om jag var ett djur skulle jag vara en fågel. för att jag vill

nowhere boy



såbrasåbrasåfinsåbra. och jag borde inte sitta och göra detta nu.

jag vill vara på väg någonstans. till något. någonstans. någongång.
nu
(och veta vart. men ändå inte. för vad är det roliga då?)

februari månad

en dag när så mycket blandas ihop i kaos och vi endast möts i en sputnik högt i det blå.
med önskningar.
 
en vetskap som verkar så omöjlig är så förrädisk, för ingen siare kan ändå säga om den är sann.
(ett andetag, två andetag... någons andetag.)

inatt ska jag blanda min verklighet med din. och se så vackra färger de skapar. som en målning som egentligen är en symfoni skriven med bokstäver

hej

              


RSS 2.0