jag gör inget som jag borde

jag önskar att jag kunde få komma bort från allt och alla. till någonstans där jag vill vara.
problemet är bara att jag inte vet var det är.

jag är rädd att han förstör min hjärna igen förresten

det gör inte ont längre

så mycket har förändrats.
för första gången i mitt liv känner jag mig... självständig. som om jag har hittat den del av mig själv som egentligen kan tänka. och jag är fri. för ett tag åtminstone.
och jag minns fortfarande den där kvällen under stjärnorna vid det brusande havet. jag minns hans ord. hans hand. kylan som kröp innanför nylonstrumporna. jag minns att jag trodde att jag kunde bli kär, att det kunde bli vi.
men så blev det inte. (och det gör inget.)

RSS 2.0